Skulle aldrig ha skrivit det förra inlägget om att det går bra nu och att jag är "tillbaka", för denna helg har jag spenderat inlagd på sjukhus, sjukskriven från jobbet.
I torsdags på jobbet började jag blöda näsblod utan anledning, samt att jag hade en stor finne i ansiktet som jag skämdes som fan över. På kvällen när jag kom hem kunde jag inte somna, fick feber, ont i bröstet och världens rethosta, men trots bara fyra timmars sömn gick jag till jobbet morgonen därpå, då febern under de åtta timmar jag jobbade blev värre och värre varpå jag sjukanmälde mig lördag och söndag. På kvällen när jag kom hem började jag googla om acne, eftersom att finnen nu var en stor böld i hela kinden och just för att jag är så less på att vara 22 år gammal och fortfarande ha tonårsacne, och råkade då ramla över informationen att bölder och feber inte var en bra kombination. Jag ringde jourcentralen och de bad mig komma in på en gång. De stack en nål i bölden, men konstaterade att den inte var"nog mogen" att tömmas. Jag fick gå hem med antibiotika. Dagen därpå såg jag ut som en hamster med påssjuka, och åkte åter igen till jourcentralen som skickade mig direkt till Sunderby sjukhus.
På sjukhuset visade det sig att jag hade en galen infektion i kroppen som var för stor för att kunna tablettbehandlas, så jag blev inlagd för att få antibiotika intravenöst för att lyckas bli av med infektionen, och där låg jag i två nätter. Det var riktigt tråkigt att ligga på sjukhus när man är så pass "pigg", men jag hade en hög feber som var tvungen att sänkas på grund av infektionen. Som tur var hjälpe antibiotikan snabbt, och redan dagen efter var febern borta, men bölden större. Nu ska jag äta en 10 dagars antibiotikakur i hopp om att infektionen försvinner helt, likväl som bölden som snart är helt borta.
I och med denna helg har jag, trots att jag i åtta års tid sagt nej, bestämt mig för att börja äta den hemska acnemedicinen Roaccutan, så den 13e ska jag till min hudläkare för att få detta utskrivet. Det känns hemskt, för biverkningarna är vansinniga och medicinen är fan livsfarlig, men som sagt så är jag så JÄVLA less på acnen och detta är min sista utväg, så jag hoppas att det i slutändan är värt det och att jag slipper de värsta biverkningarna som är bla. skrumplever, tandlossning, depression, inflammationer i njurar och tarmar, depression, hepatit, håravfall, anorexi, blodbrist, näsblod, huvudvärk, muskel- och ledvärk osv osv. Galet med andra ord.
Denna vecka spenderar jag med att återhämta och kurera mig så att jag snart kan ta tag i skolan igen. Det var min helg!

Här är svullnaden liten i jämförelse med hur det såg ut dagen efter ..

Nålstucken på 5 olika ställen blev jag också ..